Kan alla hästar få fång?

Veterinär Anders Ekfalk på hästkliniken vid SLU på Ultuna svarar: Fång var tidigare en sjukdom hos hästar, som drabbade överviktiga ponnyer, framför allt shetlandsponnyer då de släpptes på grönbete på sommaren. Numera ses sjukdomen hos alla hästraser, såväl små tjocka ponnyer som vältränade tävlingshästar. Fång är en mycket vanlig orsak till hälta hos häst. Enligt försäkringsbolaget AGRIAs statistik för åren 1985-1989 över A1-försäkrade hästar som dömts ut på grund av skada eller sjukdom, så är fång den tredje vanligaste utslagningsorsaken, bara kvickdrag och ledinflammationer är vanligare. Fång kan uppkomma på två sätt, dels vid störd tarmflora vilket är den vanligaste orsaken, dels vid livmoderinflammation. Hästar som tvärt släpps ut på sommarbete, kommer lösa i stallet och föräter sig på kraftfoder, byter foder tvärt (nyinköpt hö) eller äter vissa växter kan drabbas av störningar i tarmfloran. Denna störning resulterar i att de normalt förekommande, goda bakterierna i tarmen som t.ex. hjälper till att bryta ned fodret minskar i antal och sjukdomsframkallande bakterier ökar. Hos de nyfölade ston som drabbas av fång till följd av kvarbliven efterbörd och livmoderinflammation sker en överväxt av vissa sjukomsframkallande bakterier i livmodern. Smärta från hovarna Man vet inte exakt hur kopplingen är mellan störd tarmflora/livmoderinflammation och en sjukdom som drabbar hovarna. Forskning bedrivs i bland annat Sverige och USA för att försöka förklara detta samband. Sjukdomen orsakar smärta från hovarna, vanligtvis båda framhovarna eller alla fyra. Hästen ställer sig då i så kallad fångställning d.v.s. hästen flyttar in bakbenen under sig och flyttar fram frambenen. Hästen får svårt att gå och lyfta benen. Känner man pulsen (över kotan) så är denna kraftigt förstärkt och hovarna varma. I vissa fall är kroppstemperturen förhöjd upp mot ca 41° C. Smärtan i hovarna uppkommer på så sätt att förbindelsen i hoven mellan kötthoven (hovben och mjukdelar) och den omgivande hornkapseln försvagas. Detta gör att kötthoven kan röra sig inuti hornkapseln vilket ger kraftig smärta. Sjukdomen kan antingen läka av inom ca 14 dagar, eller så övergår den i ett kroniskt stadium med mer eller mindre hälta. Behandla orsakerna När hästen drabbats av fång ska man tillkalla veterinär. Veterinären behandlar det som orsakat sjukdomen, det vill säga återställer tarmfloran eller behandlar livmoderinflammationen. Eftersom man inte vet själva orsaken till hovproblemet så finns det ingen behandling för hovarna. Här får man rikta in sig på att minska smärtan för att underlätta för hästen. Därefter bör man ta av hästen skorna och ställa den i en box med ett mycket mjukt underlag. Helst ska det vara sand men har man inte tillgång till det får man göra en riktig bädd med t.ex. sågspån. Hästen ska den närmaste tiden enbart fodras med hö ­p; allt kraftfoder är förbjudet. Har hästen inte blivit mycket bättre inom 14 dagar anser jag att hästen ska röntgas. Övergår sjukdomen i ett kroniskt stadium så beror detta på att den försvagade förbindelsen mellan kötthov och hornkapsel lett till att hovbenet sjunkit ned med sin spetsiga framdel mot sulan, sk. hovbenssänkning/hovbensrotation. Är förändringen av hovbenets läge lindrig så kan man kompensera det genom att sko hästen med s.k. PG-beslag (plåt-gummi), som är en mycket stötdämpande sko, samt att hovslagaren kortar av hästens tå för att underlätta överrullningen av hoven när hästen går. Är hovbenet kraftigt sänkt eller roterat och hästens hälta kvarstår blir man ofta tvungen att avliva häsen. En häst som drabbats av fång och blivit helt återställd behöver inte behandlas annorlunda än friska hästar vad gäller foder, bete eller ridning. Vid kronisk fång, då hovbenet ändrat läge, bör man däremot vara mycket försiktig så att tarmfloran inte störs igen. OBS ! Varje nytt fånganfall kan leda till att hovbenets läge ändras ytterligare och hästen inte går att rädda. ----------------------------------------------------- Texten är lånad av SLU

 

HYPERLIPEMI - En ponnysjukdom

Det finns en leversjukdom som är svårbemästrad och allvarlig på små ponnyer som kallas hyperlipemi. Det är främst högdräktiga eller nyfölade ston som drabbas, men ponnyer som utsätts för stark press i annan form kan också drabbas. Det som händer är att spjälkningen av fett inte fungerar normalt utan det uppstår en abnorm fettansamling i blodet, vilket gör det grumligt. Vid riktigt svåra fall av sjukdomen får blodet en blåaktig ton och vid blodprovstagning bildas ett ljust fettlager på ytan av provröret. Hyperlipemi uppkommer då kroppen har brist i energitillförseln. Under högdräktighet och den inledande digivningsperioden har ponnyer ett ökat behov av energi. Om de redan är stora och tjocka har de ibland inte tillräcklig plats i magen för så mycket foder som motsvarar det ökade energibehovet och därigenom kan hyperlipemi uppkomma. Givetvis kan även brist på foder och kraftig stress utlösa sjukdomen. SYMTOMEN är att det drabbade djuret slutar att äta, verkar slött och ointresserat av omgivningen och istället blir apatiskt och innesluten i sig själv. Många ponnyer har även svårt att svälja och står och hänger över en hink vatten utan att kunna dricka. Mild kolik kan också förekomma. Diarré och feber uppstår vanligen efter några dagar. Dödligheten i sjukdomen är hög, ca 70%, och döden inträffar i regel inom 10 dygn efter de första symtomen. BEHANDLINGEN är intensiv och arbetskrävande och består av tillförsel av näringslösning via slang och dropp. Oftast på djursjukhus, men det går att häva med veterinär i det egna stallet, tillsammans med hästägaren, tack vare envis uthållighet och mycket jobb. När ämnesomsättningen börjar fungera normalt igen ges specialdiet en tid innan ponnyn kan återgå till vanlig foderstat. Även om dödligheten i sjukdomen är stor finns det chans att klara en drabbad ponny genom att ingripa direkt när den visar dålig aptit eller slutar äta. Ett antal ponnyer drabbas varje år i Sverige och det finns all anledning att reagera snabbt. En shetlandsponny som är ointresserad av foder är en stark varningssignal. FÖREBYGGANDE ÅTGÄRDER är att se till att djuren får bra kvalitet på sitt foder, avmaskning och att tandvård sköts korrekt. Banta aldrig en högdräktig ponny. Se till att stoet har aptit efter fölning. Sjukdomen är sällsynt på stora hästar, det verkar som om stora hästar har bättre balans mellan förmågan att spjälka fett och använda sig av det än vad ponnyer har. Källa: Ridsport Nr 15/2001. Veterinärkontrollen. Vet. Charlie Lindberg, ATG:s hästklinik, Malmö. Ingrid Andersson.

 

BOTULISM - Förgiftning

Botulism är en livshotande förgiftning som orsakas av toxiner bildade av bakterien clostridium botulinum. Det är ett av de starkaste nervgifter som man känner till. Bakterierna är sporbärande och kan bildas i otillräckligt konserverade livsmedel. Giftet förstörs vid kokning. Förgiftning kan drabba såväl människor som djur. Giftet som är dödligt i mycket små doser förlamar. Dödligheten på häst är 90 procent. Symptom: muskeldarrningar, stel gång, svårt att äta och svälja, hängande tunga och slutligen förlamning. Hästen dör inom 48 till 72 timmar. Hö och ensilage är olika former av konservering av vall (gräs). Genom konservering försvinner de mikroorganismer som gör att gräset ruttnar. I hö har vattnet torkats ur och då kan mikroorganismerna inte leva där. I ensilagebalar konserverar man genom att skapa en syrefri miljö. En speciell bakterie producerar då mjölksyra som gör att pH-värdet sjunker. Det stör mikroorganismernas energiomsättning och till sist avstannar all mikrobiologisk aktivitet. När ensilaget är lite torrare sker konserveringen enbart genom att plastbalarna ger en syrefri miljö.

 

PASS - Måste alla hästar ha pass ?

Samtliga hästar i Sverige ska ha hästpass. KRAV PÅ CHIPMÄRKNING Shetlandsponny - alla Shetlandsponnyföl som föds 2009 som nyregistreras skall chipmärkas fr o m 2009-07-01. Russ - alla russ som nyregistreras skall chipmärkas fr o m 2004-01-01. Connemara - alla connemara som nyregistreras skall chipmärkas fr o m 2005. Dartmoor - alla nyregistreringar från 2006 och alla som byter från registreringsbevis till pass. Islandshästar - föl födda fr o m 2003 skall chipmärkas vid registrering. Knabstrupper - födda 2004 skall chipmärkas vid registrering. Ardenner - föl födda from 2006 ska chipmärkas. Halvblodshingstar som skall delta i avelsvärdering fr o m 2005 - skall chipmärkas innan röntgen sker. Halvblodsföl födda 2006 -skall chipmärkas och DNA-typas med härstamningskontroll. Tävlingsponnyer enligt Svenska Ridsportförbundets TR Från och med 2006 ska alla ponnyer som tävlar på inbjudningstävling eller högre vara chipmärkta. Som chipmärkare ska du klistra en streckkodremsa på mätintyget om ponnyn har en sådan. Räcker inte streckkodsremsorna går det bra att skriva in koden på mätintyget . Gå in på www.svehast.se för mer info     Jag är utbildad och godkänd ID-kontrollant och Chipmärkare på häst. Utför signalementsbeskrivningar till pass på hästraser med olika färger. Chipmärkning (när hästen redan har pass) 300:-/häst Chipmärkning inkl. ID-koll 450:-/häst Dessutom tillkommer reseersättning 20:-/mil tur och retur. Priserna är inkl. moms. Kontant betalning gäller. Vill du veta mer ? ring/maila för mer info. Mia Kronblad Tel. 070-523 87 13 (Jag har ca 4 mil till Vetlanda, 4 mil till Hultsfred, 5 mil till Högsby, 6 mil till Växjö).

 

Brunst - Betäckning

INFÖR BETÄCKNINGSSÄSONGEN Av de ston som betäcks är det bara ca 2/3 – 3/4 som fölar, och det betyder att många blir besvikna. Med ökad kunskap finns det större chanser att lösa eventuella problem. Även som stoägare är det bra att vara väl påläst. Här följer en del information som kan vara av intresse för dig som planerar att betäcka ditt sto. Brunst Ston brunstar i medeltal 6-7 dagar, med en variation på 3-8 dagar, men så stor spridning som 1-50 dagar förekommer. De riktigt långa brunsterna är vanligast i början av säsongen, och avslutas inte alltid med ägglossning. Ägglossningen sker vanligen sista eller näst sista dagen i brunsten, och man bör eftersträva att betäcka i närheten av ägglossning. Vet man att stoet brunstar länge kan man med gott samvete låta bli att betäcka i början av brunsten, eftersom chansen för dräktighet då är låg, och alltför många betäckningar ökar risken för infektioner. Hur långt intervallet är mellan dag ett i två brunster varierar en del, man brukar ange 16-24 dagar. Tiden från ena brunstperiodens slut till nästas början är mer konstant, ca 15-17 dagar. De flesta ston har uppehåll, "vintervila", under höst-vinter då de inte brunstar alls. Det som stimulerar till aktivitet är ökad dagsljuslängd. Det är som sagt ofta långa och oregelbundna brunster i början av säsongen. Under högsäsong brukar de flesta ston dock ha ganska konstant brunstlängd. Många är alltför "heta på gröten" och vill komma igång tidigt, kanske speciellt om de haft ett sto som gått gall tidigare. Ibland kan det finnas skäl att låta undersöka sitt sto i början av säsongen, men det finns inga skäl att ha för brått att börja betäcka. Bäst förutsättningar för dräktighet är det faktiskt runt midsommar, då både dagsljus och bete erbjuder optimala förhållanden. Man brukar ange att maj, juni och juli är bästa månader för betäckning. Så ett råd kan vara att börja i maj, när betet grönskar och värmen har kommit. Ston som har fölat visar brunst redan ca 6-10 dagar efter fölning (kan variera mellan 4-16 dagar). Man kan betäcka redan på denna brunst, men dräktighetsresulatet är något sämre än vid andra brunster. Om ägglossningen sker tidigt bör man hellre vänta till nästa brunst. Observera också att det är förbjudet att transportera sto och föl den första veckan efter fölning! Fölstonas andra brunst brukar ofta kallas "30-dygnsbrunst", men observera att den kan komma redan vid ca 25 dagar, om fölbrunsten varit tidig! Brunstproblem Det leder alltför långt att ingående beskriva vad som ryms under denna rubrik, men några saker är bra att känna till. Kvarstående gulkropp, som leder till att sto inte kommer i brunst i förväntad tid är mycket vanligt även hos friska, normala ston. Detta är en viktig anledning till att s.k. provning för hingst leder till att en ganska stor procent av provade ston tros vara dräktiga trots att de inte är det. Det är också vanligt att ett sto som kommer till hingststation mitt emellan två brunster "hakar upp sig", och inte kommer i brunst som förväntat. Detta kan lösas antingen med att veterinär behandlar med prostaglandiner (t.ex. Dinolytic) eller att man helt enkelt väntar, om man tycker att man kan det. Att ge Dinolytic är dock inget trolleri som gör sterila ston fertila. För att ha effekt krävs normala könsorgan. Observeras bör att samma preparat används för att framkalla abort i tidiga stadier, och man bör alltid överväga möjligheten att det är dräktighet som gör att stoet inte brunstar! Likartade symptom ger s.k. stilla brunst eller tyst brunst. Det är ston som har normal äggstocksaktivitet, men utåt inte visar någon brunst. Vanligast drabbar detta ungston samt ston med föl vid sidan, som blir nervösa av miljöombytet när de kommer till hingststationen. En bra och lugn miljö med omväxlande hagar och gott om tid vid provning löser ofta detta problem. Ett omvänt problem som också är värt att nämna att det finns ston som visar brunsttecken trots att de är dräktiga. Har man otur kan då en betäckning orsaka abort. För normal funktion hos stoet krävs (före betäckningen): Ljus! Ökande dagsljuslängd. Viktigt framför allt för ston som ej har föl vid sidan. Värme. Därför kan det bli problem kalla, regniga år. Framför allt ungston känsliga. Värst är varm vår, som följs av kall period. Under kalla, fuktiga perioder förlorar hästar kroppsfett, trots riklig utfodring. Gott hull och näringsstatus. Överdrivet feta innebär att de utsätts för andra risker (fång mm), men magra får problem med dräktighet. Även viktigt (ffa för ston med föl vid sidan) att de inte är på väg ner i hull alltför snabbt (även om ganska bra hull från början). Runt fölningen är det positivt med lite "för" gott hull. Kommer då bra igång med brunst och nästa dräktighet. Magra kan ha normal fölbrunst, men skjuter på nästa brunst till dag 40-45 och har stor andel tidig fosterdöd. Om man utfodrar rejält undviker man dock problemet med ökad andel fosterdöd. Framför allt när fölet är 1-3 månader gammalt kräver stoet riklig utfodring. För bästa resultat: gott hull, som bibehålls med tillräcklig utfodring. Om mager vid fölning; mycket viktigt att öka utfodringen ordentligt för att nästa dräktighet ska gå bra. Ston som inte har föl vid sidan bör helst anlända till hingst när de är i brunst. Annars stor risk att de inte visar brunst i rätt tid. "Hakar upp sig" och får kvarstående gulkropp. Observera att detta kan hända även efter betäckning. Utebliven brunst är alltså inte detsamma som dräktig! Stoet bör ha fällt klart och ha fått blank sommarpäls innan hon betäcks. Om stoet har gått gall två år i rad (eller mer) bör hon kollas upp med bakteriologiskt prov i samband med brunst under våren, och eventuellt även vävnadsprov från livmoderslemhinnan. Äldre ston (ca 16 år och äldre) kan vara omöjliga att få dräktiga pga tillbakabildad slemhinna. Vid vilken ålder detta inträffar är dock mycket varierande. Dräktigheten Ägglossningen sker som sagt i slutet av brunsten, och betäckningen bör ske i anslutning till den. Hellre lite för tidigt än lite för sent, dock. Ägget har kort överlevnadstid, bara några timmar, men spermierna överlever åtminstone ett par dygn. För semin gäller andra regler. Speciellt för fryst sperma är överlevnadstiden mycket kort, och det är anledningen till att detta kräver intensiv veterinär övervakning för att lyckas. Av de ston som blir dräktiga brukar man räkna med att 10-20 % förlorar fostret innan det är dags för fölning. Störst förluster sker i början av dräktigheten, och då är det inte alltid man uppmärksammar att stoet inte längre är dräktigt. Det finns flera kritiska moment under dräktigheten, men den känsligaste perioden hos stoet är dag 20-40. Under denna tid är det speciellt viktigt att inte utsätta stoet för stress och att se till att hon får tillräckligt med näring. Det sistnämnda är speciellt viktigt hos ston med föl vid sidan, eftersom fölet vid denna tid tar mycket energi i form av mjölk. En viss andel av fosterdöden är normal och nödvändig, eftersom det då rensas bort foster som inte är livsdugliga, t.ex. på grund av allvarliga genetiska rubbningar. Av den övriga står infektioner för en stor del. Sedan har som sagt stress och bristande utfodring också betydelse. Behandlingen består först och främst i att uppmärksamma att fosterdöd har skett så att stoet kan betäckas om och förhoppningsvis bli dräktigt igen. Misstänker man infektion bör bakteriologisk undersökning göras. Ston som är infektionskänsliga bör absolut inte betäckas alltför tidigt på säsongen, utan bör komma till hingst i maj-juni. Om fosterdöden sker efter 40:e dagen dröjer det ofta länge (1-3 månader) innan stoet kommer med brunst spontant Dräktighetsundersökning: Som sagt behöver utebliven brunst vid provning ca tre veckor efter betäckning inte betyda att stoet är dräktigt, och därför kombineras ofta provningen med olika former av dräktighetsundersökning. Vid tidig dräktighetsundersökning ska man också bära i minnet att det sker ett ganska stort svinn under den tidiga dräktigheten, och det kan därför finnas skäl att kolla om stoet. Ultraljudsundersökning kan göras tidigt, redan från 14-17 dagar efter sista betäckning, och har också den fördelen att man kan konstatera ev. tvillingdräktighet. Palpation (undersökning) via ändtarmen har den fördelen att den inte kräver dyr specialutrustning, men ger ingen säker dräktighetsdiagnos förrän sex- sju veckor efter betäckning. Blodprov finns i två varianter, dels en tidig (eCG), som är säkrast dag 50-80, och dels en sen (östronsulfat), som inte är användbar förrän efter ca 100 dagars dräktighet, men då har mycket god tillförlitlighet. Till sist. Har man kommit så långt är man på god väg. Det finns inget som hindrar att man använder sitt sto till ridning och körning, som förstås anpassas till dräktighetens stadium och hur hon mår. Måttlig motion brukar gå bra i stort sett ända fram till fölning. Däremot får man förstås inte tävla under högdräktighet, och det kan som sagt vara klokt att undvika detta även dag 20-40. Rent allmänt bör man också ha i åtanke att det på tävlingsplatser kan finnas smittor (t.ex. abortvirus) som man inte vill utsätta ett dräktigt sto för. Själva förlossningen går för det allra mesta lätt och bekymmersfritt, men om det blir problem är de oftast stora. God övervakning och kontakt med veterinär omedelbart om det krånglar, är det enda rådet jag tänker ge om detta här. Slutligen vill jag bara önska lycka till! Källa: Veterinär Tranås

 

---

Copyright ©2011 Stuteri Kronblad